Historik

Det började med tanken på en teknikpark

Året är 1983. Konjunkturen är på väg uppåt efter några mycket tuffa år med företagsnedläggningar och hög arbetslöshet i Sverige. Runt om i landet vädrar nu industrin morgonluft och strax kommer många tillverkande företag att skrika efter arbetskraft. I Uppsala är stämningen annorlunda...

Nymans verkstäder, Volvo Penta, Uppsala Ekeby, Gahns, Osmunds, Hästens Skofabrik och Cykelfabriken Fram. Det är några av en lång rad företag som då hade försvunnit eller snart skulle komma att försvinna.

Stämningen blev inte bättre av att även försvaret successivt övergav staden efter kriget. Upplands regemente avvecklades och Upplandsbrigaden flyttades i slutet av 1950-talet. 1982 flyttade de sista kvarvarande marktrupperna till Enköping, signalregementet och signaltruppernas kadett- och officershögskola.

 

Landshövdingen hade en idé

Så en dag i november 1983 ringer dåvarande landshövdingen Ingemar Mundebo till dåvarande rektorn vid Uppsala universitet, Martin H-son Holmdal. Frågan var om rektorn var intresserad av att universitetet tillsammans med SLU, Handelskammaren, Uppsala kommun, landstinget och länsstyrelsen bildar en stiftelse som kan stödja utvecklingen av företag inom nya områden.

När signalregementet flyttade ut hade stora delar av det gamla kasernområdet Polacksbacken tömts. Landshövdingens idé var att ombilda området till en teknikpark med stöd från det offentliga i samarbete med näringsliv och universitet, alltså det som långt senare kom att kallas ”triple helix”.

Erfarenheter om hur det offentliga kan stödja utvecklingen av högteknologiska företag hämtades från USA. Äldst bland världens teknikparker är Stanford Research Park i Palo Alto, Kalifornien. Den startades 1951 med syfte att stödja anställda vid universiteten som ville kommersialisera sina idéer.

 

STUNS bildas i augusti 1984

Martin H-son Holmdahl var klart intresserad, men det skull dröja tio månader innan ”STiftelsen för samverkan mellan Universiteten i Uppsala, Näringsliv och Samhälle – STUNS” bildades.

STUNS stiftelseurkund undertecknades den 14 augusti 1984. Paragraf 2 i stiftelsens stadgar är fortfarande grundläggande för STUNS verksamhet:

”Stiftelsens ändamål är, att med utgångspunkt i den forskning och utveckling samt utbildning som bedrivs vid Uppsala universitet och Sveriges lantbruksuniversitet, utveckla samarbetet mellan universiteten och samhället genom att:

  • medverka till att forskningsresultat, produkter och idéer överförs från universiteten till företag och samhällsorgan
  • medverka till att företagens och samhällsorganens behov av forsknings- och utvecklingsinsatser beaktas vid universiteten
  • medverka till att företagens och samhällsorganens behov av särskilda utbildningsinsatser tillgodoses av universiteten
  • medverka till att lokaler och utrustning m.m. anskaffas och upplåtes för företag och andra verksamheter i anslutning till universiteten
  • medverka i övrigt till att universitetens kapacitet tillvaratas.”

 

Uppsala Science Park står klar 1987

Dessa för tiden mycket framsynta formuleringar och syften åtföljdes inte av en motsvarande beredvillighet att finansiera den tänkta teknikparken. Bristen på pengar medförde att fastighetsbolaget Glunten, på initiativ av STUNS, istället bildades av de bägge byggbolagen Diös och Skanska.

Kasernerna rustades och sommaren 1987 stod det mesta färdigt. Tankarna på en fullfjädrad teknikpark var skrinlagda men Gluntenområdet kom ändå att attrahera många högteknologiska företag, särskilt inom det som idag kallas life science.

Här hade historien om STUNS kanske kunnat sluta när det inte längre behövdes en organisation för en teknikpark. Men styrelsen hade upptäckt fördelarna med ett gemensamt organ för regionens beslutsfattare och ville därför annorlunda.

 

Mötesplatsen STUNS blir bestående

Tidigare hade det inte funnits något forum där ledande personer i regionen kunde träffas och dryfta gemensamma frågor. Så såg det ut på många håll i landet och så gör det fortfarande. Men nu fanns en plattform för ett fördjupat samarbete med andra aktörer i regionen.

Den kom att bestå. I styrelsen möttes och möts fortfarande landshövdingen, rektorerna för de bägge universiteten, kommunledningen, landstingledningen, Handelskammarens vd och senare ledningen för regionförbundet i olika konstellationer. Att regelbundet träffas på detta sätt var unikt och har fortfarande få, om någon, motsvarighet i landet.

Stiftelsen har hela tiden haft en låg profil. Utåt syns inte mycket av STUNS samarbeten och nätverk. Och när det kommer till de projekt som beslutats av styrelsen är det vanligen andra som fått äran.

 

Flera centrumbildningar på 1990-talet…

Tidiga projekt som delvis stöptes inom STUNS ram är Livsmedelscentrum, i vilket även Livsmedelsverket ingick, Bildanalyscentrum tillsammans med Naturvårdsverket och Uppsala Vattencentrum där även Sveriges geologiska undersökning deltog. Ett annat resultat var tillsättandet av en professur i försöksdjursvetenskap och komparativ medicin i samarbete med SLU.

Ett idag aktuellt och lyckat samarbetsprojekt är företagsinkubatorn Uppsala Innovation Center, UIC, som nu är en viktig del av den regionala innovationsmiljön. Inkubatorn startades under 1990-talets andra hälft, med uppdraget att hjälpa entreprenörer att ta de första stegen i utvecklingen av nya företag.

 

…och en idag ledande företagsinkubator

I januari 2004 omorganiserades verksamheten och UIC nystartades med fyra lika stora delägare – Almi Företagspartner Uppsala, SLU Holding, Uppsala universitets Utveckling AB och STUNS. Nystarten innebar att UIC gick från att endast stödja avknoppningar från universiteten till att även välkomna andra projekt. UIC har sedan dess utvecklats till en av de dokumenterat framgångsrikaste inkubatorerna i Sverige.

STUNS fokus har främst legat på företagsutveckling och dess epicentrum stavas life science. Det var dock inte givet år 1983–84, trots att Pharmacia var kommunens största privata arbetsgivare. Pharmacia var ett av Sveriges multinationella storföretag, som arbetade i nära samarbete med både universiteten och Akademiska sjukhuset.

1991 fusionerades Pharmacia & Upjohn med Kabi. Efter ytterligare några turer flyttades huvudkontoret till London och företaget bytte namn till Pharmacia & Upjohn för att 1996, även förlora läkemedelsforskningen. Det beskrevs i mycket mörka färger som ytterligare ett dråpslag mot Uppsala.

Efter ytterligare ett par fusioner kom vad som då hette Pharmacia Corp. att köpas av Pfizer 2002. Några år senare hade Pfizer lagt ner all verksamhet i Uppsala. Delar av Pharmacias verksamhet inom bioteknik finns dock kvar inom GE Healthcare Bio-Sciences AB. Pharmacias diagnostikverksamhet, som sålts av Pfizer 2004, finns också kvar som ett dotterbolag till Thermo Fisher Scientific.

 

Uppsala BIO startas 2003

Efteråt har dock ”katastrofen” under 1990-talets andra hälft många gånger betecknats som startskottet till den boom inom life science som idag består av cirka 200 stora och små företag med närmare 5 000 anställda och med starka band till de bägge universiteten, även om de flesta ännu befinner sig i ett tidigt stadium.

Om sjukhus, forskning, konsulter som servar denna sektor med flera, räknas in är det lätt att se att life science för länge sedan ersatt tillverkande industri som den viktigaste näringsgrenen i Uppsala. Det var på den grundvalen Uppsala BIO på initiativ av STUNS startades 2003 och senare även det numera från stiftelsen fristående Innovation Akademiska.

 

Energi nytt fokusområde 2004

Vid samma tid, 2003–2004, som Uppsala BIO startades och UIC startades om, beslöt STUNS styrelse att satsa på Energi som ett nytt fokusområde.

Uppsala län har betydligt färre kunskapsintensiva företag inom energi med potential att ta plats på världsmarknaden, än inom området life science. Energi- och energirelaterad forskning har dock idag stort utrymme vid Uppsala universitet och SLU – Sveriges lantbruksuniversitet och är i betydande delar av världsklass.

Mycket av det som stiftarna såg som STUNS ändamål har dock numera såväl regulatoriskt som praktiskt inlemmats i universitetens uppgifter. Universiteten är idag jämfört med 1985 högst aktiva när det gäller att organiserat ”samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet samt verka för att forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta”. (Högskolelagen 1 kap. 2§).

Samtidigt är energi- och miljöfrågorna så mycket bredare än att bara hjälpa fram nya spjutspetsföretag eller nya verksamheter i befintliga företag. De griper in i det mesta vi gör. Hur vi arbetar, bor, bygger, reser och konsumerar.

 

Fortsatt samverkan för nya initiativ

Att förändra allt detta i en hållbar riktning är den verkligt stora utmaningen som länet, Sverige och världen står inför. Den kan endast lösas genom ett intimt samarbete mellan akademi, näringsliv och offentlig sektor. Det samma gäller de stora globala utmaningarna inom hälso- och sjukvård.

Ett avgörande steg mot kommersialisering och en bred användning av nya lösningar är testbäddar och demonstrationer, de processer där en vara, tjänst eller ett system provas tekniskt och affärsmässigt i en realistisk miljö.

Här kan Uppsalaregionen inta en för Sverige unik nisch och det är bakgrunden till det numera nedlagda STUNS-projektet Energihuset och dess efterföljare STUNS Energi och till den inriktning som det öppna innovationsprogrammet BIO-X inom Uppsala BIO har idag.

Såväl i detta som i andra sammanhang har STUNS därför fortsatt en viktig roll som mötesplats i skärningspunkten mellan universitet, näringsliv och samhälle, och som startpunkt för nya initiativ som har fördel av brett stöd.

 

STUNS fokusområden